Carl Fredrik Johansson

Några av er som läser det här vet kanske att jag på min fritid sedan många år är ordförande i schackklubben Uppsala SSS och spenderar största delen av min fritid med att lära barn och unga att spela schack, arrangera tävlingar för dem, propagera för schack i skolan och en massa andra saker. Tidigare har jag varit ordförande i Sveriges Schackförbund och haft en del internationella uppdrag, men numera är det i princip bara klubben i Uppsala som jag ägnar mig åt. Och det har gett mig så otroligt mycket glädje i många år, jag är genuint övertygad om att schack är bra för barn och att jag kunnat vara med om att lära många tusen barn att spela schack är något jag är väldigt stolt över.

Under 18 år har jag varit med och byggt upp schackklubben Uppsala SSS till en av de finaste i Sverige. Det har jag gjort på min fritid, av det enkla skälet att jag är övertygad om att schack är bra för barn och att jag känner ett ansvar för att bidra med det lilla jag kan för att göra världen lite, lite bättre.

När vi startade 2005 med en timmes träning i veckan i Vaksalaskolans matsal visste vi inte vart det skulle bära hän. Lasse Linusson, Thomas Franzén, Alexander Jogren och flera andra som var med i begynnelsen gjorde helt enkelt det vi kunde och barnen verkade tycka att det var kul!

För varje år sedan dess har vi tagit ett eller två steg framåt och i dag har vår klubb närmare tusen medlemmar, många fantastiska ledare, en spellokal som saknar motstycke, vi arrangerar internationella tävlingar av hög klass och har samarbete med de bästa klubbarna och tränarna i världen. Vi arbetar ihop med många av Uppsalas skolor, arrangerar Schackfyran, deltar i internationella forskningsprojekt, har schackfritids i Uppsalas utsatta områden och tar emot sommarjobbare varje sommar som under tre veckor får lära sig hur en schackklubb fungerar. Bland mycket annat.

Några av våra spelare har blivit riktigt bra, vi har ett helt gäng ungdomar som kan skryta med svenska mästartitlar. Men de flesta som vi tagit emot har inte haft såna ambitioner, de har deltagit i verksamheten och lärt sig spela schack, lärt sig hur man tränar tillsammans med andra, och flera har också deltagit i ledarutbildningar och blivit duktiga tränare eller domare.

Jag är självklart stolt över allt detta, och det är många andra som också ska vara det. Och i alla år har min glädje i att få bygga upp Uppsala SSS och varje vecka träffa och träna barnen och ungdomarna varit väl värt alla de timmar som jag lagt ner.

Det här har jag kunnat göra i lugn och ro, med gott resultat, tillsammans med alla andra ledare i klubben i många år. Men de senaste åren har det pågått något som så här i efterhand uppenbart är ett målmedvetet arbete för att få mig att sluta med det arbete jag gör. Varken jag eller Uppsala SSS är en del av någon maktkamp eller något annat, vi har gjort det väldigt tydligt att vi är helt ointresserade av annat än att skapa bra verksamhet i och runt vår klubb. Men de angrepp som riktats mot framför allt mig personligen har varit på en i de här sammanhangen extrem nivå, och trots att vi aldrig försökt ”slå tillbaka” har det bara fortsatt.

Det jag beskriver låter förmodligen helt obegripligt, men det senaste året har jag varit utsatt för regelbundna attacker för just mitt arbete med schack i Uppsala, på en nivå som inte går att förklara. Det är faktiskt svårt att begripa för mig också, men det har förekommit smutskastning, okynnesanmälningar, hatmejl och andra aktiviteter som verkar ha som huvudsyfte att helt enkelt få mig att sluta arbeta med schack för barn i Uppsala. Om skälet är avundsjuka eller något annat förstår jag inte, men de lämnar mig inte ifred.

Tyvärr måste jag nu meddela att de som har velat mig illa har lyckats. Jag vet att det jag varit med om är en västanfläkt mot vad som händer andra, men att vara i ständigt sikte för mäktiga personer som, istället för att stödja schackklubbar och ideella ledares arbete för att sprida schack bland barn och unga, använder sin kraft och energi till att aktivt förstöra mitt liv är ingenting som jag klarar av längre.

Så nu slutar jag, försvinner från Uppsala SSS, och hoppas att kampanjen mot mig och mot klubben kan få ett slut. Det har varit underbara år, men jag måste leta upp något nytt som gör att jag kan må bra, vara glad och längta efter att göra nya roliga saker igen.

Till alla i Uppsala SSS – jag älskar er, ni är bäst! Och till alla er som fortsätter sprida schack bland barn och ungdomar – fortsätt med det, ni gör ett fantastiskt jobb, det ni håller på med gör skillnad.