Carl Fredrik Johansson

Skriver ibland om sånt som är viktigt för mig

Jag är så besviken på Mona Sahlin

Jag tycker att det är oerhört smärtsamt att höra Mona Sahlin än en gång berätta sin historia. I hennes sommarprogram i juni i år beskrev hon till exempel hur hon relativt nyligen, i en biosalong, tvingas stå ut med att en man spottar på henne. Och hon har så många fler berättelser om hur det är att vara kvinna i toppolitiken som gör att man kan tappa tron på stora delar av mänskligheten. Hot, trakasserier, påhopp och mer har varit vardag för Mona Sahlin i många, många år, och genom att prata om det har hon har nog öppnat ögonen på en del personer som innan inte riktigt förstod.

Det var också på det sättet jag såg Mona Sahlin i början och mitten på 90-talet. Hon berättade om saker vi tidigare inte riktigt begrep, gjorde saker tydliga som tidigare varit närmast okända. Hon var socialdemokraternas stjärnskott, inte för att hon var ung och kvinna utan för att hon formulerade en samhällskritik som var annorlunda än den klasskampspolitik som varit vänsterns i princip enda analysverktyg. Nej, det var inte hon som upptäckt det eller själv forskat i ämnet. Men det var Mona Sahlin som var frontfiguren för att framförallt lyfta den diskriminering och de orättvisor som berodde på andra saker än klass. Hon pratade om kvinnors rättigheter, om rasism, om hur homosexuella diskriminerades, och var också den som sa att hon skulle ändra hur det var.

Som ung pressekreterare på Utrikesdepartementet 1995 fick jag bland annat vara med på en utbildning som Mona Sahlin tagit initiativ till tillsammans med bland annat Agneta Stark. Socialdemokraterna hade just vunnit valet och jag tror till och med ministrar och statssekreterare var med på utbildningen, och det vi bjöds på var framför allt verktyg för att förstå hur ojämställd politiken var och vad man kan göra för att ändra det. I dag kan det kanske verka som allmän kunskap, men det var revolutionerande då, och det var tack vare Mona Sahlin.

Hennes stjärnstatus under de här åren var inte något mediafenomen. Hon kom med något nytt till ett ganska trött socialdemokratiskt parti, nya analyser, nya sätt att se världen på och det är alldeles självklart att det attraherade många nya personer. Socialdemokraterna ökade sin andel av rösterna med nästan 20 procent och det var självklart inte bara Mona Sahlins förtjänst, men socialdemokraterna hade hittat något nytt, något som många kände igen och ville vara med och bidra till.

Den här beskrivningen gör jag bara för att det ska vara möjligt att förstå varför hon i dag fortfarande kan vara en intressant person. Mona själv brukar berätta hur hon som ung ville vara med och påverka och inte gick med i socialdemokraterna utan i ”Olof Palme”, som då var hennes förebild. Jag tror inte hon begriper att vid den här tiden var det väldigt, väldigt många unga som gick med i ”Mona Sahlin”.

Sen blev Monas okontrollerade användning av kontokort kopplade till statens pengar kända och det som kallas ”Tobleroneaffären” gjorde att hon tvingades avgå. Hennes sätt att försöka förklara vad som hänt var en hjärtskärande historia om svårigheter med att få ihop familj, politik och annat, och jag måste erkänna att jag var en av dem som lyssnade, trodde på henne och också vidarebefordrade hennes berättelse till vänner och andra som rimligen tyckte att hon varit helt ansvarslös.

Mona kom ganska snart tillbaka, in i regeringen, och blev ju till och med socialdemokraternas partiledare. Hennes uppbackning har hela tiden varit stor, hon har fått de chanser hon längtat efter och även om hennes berättelser om vilka hot och andra obehagligheter hon fått stå ut med smärtar så har hon givits eller tagit de taburetter som finns tillgängliga. Hon har haft de möjligheter att förändra som finns.

Men hon har helt enkelt inte klarat av det.

Istället har vi fått se tidningsartiklar och intervjuer om att hon återigen använt statens pengar på märkliga sätt, åkt på MMA-match i Las Vegas 2016 till exempel. Och att hennes ansvar för andra åtaganden hon tagit på sig inte kunnat hållas. Till sist så blir hon fälld för osant intygande, hon har skrivit ett hittepåintyg till en kollega som behövde hennes falska uppgifter för att få ett bostadslån, och dömdes efter sitt erkännande till villkorlig dom och dagsböter.

Kära Mona, du har med ditt oansvariga och brottsliga beteende skadat inte bara tilltron till politiken som sådan utan framför allt kampen mot rasism, för jämställdhet och för HBTQ-rättigheter. Det är inte dig utan det är alla de som litade på dig som det är synd om. Det var dig vi trodde på och röstade på och du svek oss. Vanliga människor gör inte sånt som du har gjort. De betalar själva för sina resor och hotellrum. De skriver inte på saker som de vet inte är sanna. De begår inte brott. Det finns liksom inget att gömma sig bakom.

När ska Mona Sahlin själv förstå det? Och förstå hur hon har svikit så många? Nu finns det en ny bok ute som hon skrivit och hon har talat i sommar i P1, intervjuas i alla viktiga medier, hon får verkligen plats att säga det hon vill. Men inte heller nu hör vi något av självrannsakan, eller något som visar hur hennes oförmåga att ta ansvar har skadat allt det som hon tycker är viktigt. Ja, hon har i många avseenden blivit illa behandlad, men att man skriver om hennes brottslighet beror inte på allmänhetens längtan efter mer skit om Mona utan på att hon faktiskt begår brott.

Det går att förlåta den som förstår att den gjort fel och ärligt försöker att ändra sig. Men den som försöker bagatellisera sak efter sak efter sak som man bara själv har ansvar för? Kära Mona, du sa att du skulle förändra världen tillsammans med oss, och vi trodde dig och var beredd att göra allt för dig. Men du sumpade det, bara du. Och nu skyller du på oss. Jag har inga ord för hur besviken jag är på dig.

You can leave a response, or trackback from your own site.

One Response to “Jag är så besviken på Mona Sahlin”

  1. En eloge för ditt välskrivna ”brev” om Mona Sahlin och hennes agerande. Det uttrycker precis vad vi känner. Tack Carl Fredrik Johansson!!!!

Leave a Reply